onsdag 11 februari 2009

Britta Elisabeth Andersson

Klockan 04.50 imorse somnade farmor in lugnt och stilla.
Natten som varit har varit hemsk, vaknat flera ggr, drömt konstigt och imorse när jag vaknade kände jag på mig att det hade hänt. Jag gjorde mig iordning, tog på mig farmors konfirmationskors och skulle precis gå ut genom dörren när telefonen ringde. Då förstog jag. Mamma ringde och talade om det. Vägen till jobbet satt jag i tystnad och tankarna och minnena snurrade som aldrig förr. Fällde en tår, parkerade bilen och gick upp. Gick in till farmor för att säga hej då. Och hon var så fin, så vacker. Klädd precis så som jag kommer ihåg henne. Blommor i handen och ett mycket välorganiserat bord brevid sig med ett jättefint kort på henne, ett ljus, 2 änglar och en blomma. Så fridfullt! Hoppas hon nu har funnit ro! Skrev en dikt/vers förut.

Mor, farmor, mormor, syster, svärmor och vän. Saknaden är stor för vad du varit för oss alla. Din glädje du spred, ditt leende och ditt skratt kommer föralltid att leva kvar i våra hjärtan.
Du var och kommer alltid att förbli den bästa i våra ögon.
Ditt minne lever vidare.
Sov i ro Britta




1 kommentar:

Anonym sa...

Beklagar sorgen.... Ta hand om dig och din familj nu...
Många varma kramar <3