.

Har suttit hos farmor, som är i slutskedet, både igår och idag. Visst har jag suttit vak förr, men aldrig åt en så nära släkt. Känns lite konstigt men ändå så bra. Jag hoppas bara hon känner att jag finns där. Har suttit där 12 timmar idag och pratat gamla minnet med henne. Kändes jättefel att säga hej då till henne när jag gick. Känns även konstigt att Sofie ska sitta där inatt. Sofie jobbar natt annars, men inatt sitter hon vak hos farmor. Har absolut inget emot henne, hon är toppen. Men det känns konstigt att det inte sitter någon som känner henne där. Men jag orka inte. Känner att jag behöver ha min sömn inatt. För det blev det inte mycket av med natten som var. Önskar bara att det kunde ta slut. Både för hennes och för vår skull. Det är hemskt att se henne ligga och tyna bort och sväva iväg.. Usch!! Man undrar hur det känns och vad man tänker, om man tänker? Det är så mycket som kommer upp nu. Massa minnen som jag tidigare har glömt bort men som helt plötsligt bara finns där. Alla gånger jag tog med mig en klasskompis (som oftast blev Lindha eller Sandrah) för att ta en fika hos farmor, som bestod av Loranga och kakor eller jordgubbsglass. En gång när farmor bodde på hemmet och drog med mig på nån gudstjänst. Tant Anna som bodde på hemmet som farmor tyckte mycket om som alltid sjöng "Tryggare kan ingen vara" när hon såg mig. Usch ja!! Men några tråkiga minnen från henne, det har jag inte. Min alltid goa å glaá farmor!