Verkligheten....

Har precis ägnat ett ex antal minuter till att prata i telefon..

Fick ett uppvaknande till verkligheten.

Verkligheten bet mig i nacken kan man säga.

Vi kom fram till mycket.

Både om nutiden och om dåtiden.

Hur jag har varit, hur jag är, hur jag kan vara.

Hur andra är, hur jag ser på andra och hur andra ser på saker.

Mycket givande samtal och jag vaknade verkligen upp.

Vi kom fram till att jag varit en människa som velat stå i centrum.

Omedvetet gjort saker för att folk ska prata om mig, för pratar folk om mig, då är jag någon.

Inte någon viktig, men någon!

Och så finns det vissa som är, än idag.

Och jag har inte sett det så.

Jag har inte riktigt kunnat se, inte riktigt förstått.

Nu förstår jag.

Både mig själv på ett annat sätt, samtidigt andra.

Just det att stå i centrum, att bli sedd.

Det är många som har just det behovet.

Oftast, tror jag, är det människor som är så fruktansvärt osäkra på sig själva, som måste få bekräftelse hela tiden.

Och då är det enklaste sättet att ställa sig i centrum genom olika folk pratar om en.

Hur?

Kanske för att man ligger med fel person eller med flera personer.

Man försätter sig i situationer där folk ska tycka synd om en på ett eller annat sätt. tex.

Jag har haft det behovet.

Men jag har inte sett det förens nu.

5 år senare.

Det är rätt stort tycker jag.

Både att se det och faktiskt erkänna det.

Anledningen till att jag inte anser mig själv sån idag?

Att jag är trygg i mig själv, med mig själv kan ha en stor bidragande orsak.

Att jag ser saker på ett helt annat sätt idag än för 5 år sen.

Att jag faktiskt förstår att man inte behöver vara någon.

Det räcker med att vara sig själv.

Stå för det man tycker, stå för det man säger, stå för vem man är!

Det gör jag!

Alla kan inte det!

Varför har jag idag svårt att förstå.

Samtidigt som jag kan förstå!

Svårt det där!

Ibland kan jag känna som så, att varför kan inte folk få se saker som jag ser?

Varför kan folk inte tänka som jag tänker?

Varför kan folk inte komma till den insikt jag anser att jag har gjort?

Men, så kommer jag på.

Hur skulle världen se ut då =)

Ne, jag är nöjd över den människa jag är.

Jag är stolt över allt jag gått igenom.

För skulle jag inte gått igenom allt jag gjort, så skulle jag inte va den jag är idag,

Jag skulle inte se på saker som jag gör idag.

Jag skulle inte ha dom tankarna, de känslorna osv osv som jag har!

Jag är stolt över att vara Annicken Sundberg!