Kluven

Om du skulle träffa nån som du känner att det "klickar" med. Det känns bra, kan prata som om man kännt varann mycket längre än man gjort. Men sen så händer det nåt? Han/Hon slutar svara lika snabbt på dina SMS som tidigare.. Det kan gå flera timmar om inte dagar innan man får ett svar.. Man tänker, nu så har det skitit sig. Man ger upp.. Orkar inte försöka mer. Det går ett par månader..
Sen händer det nåt igen. Han/Hon hör av sig igen.. Men inte på samma sätt den här gången. Nu är det lite mer intensivt och mer "gulligull" som man håller på när man är intresserad av nån.. Man får upp hoppet igen. Men sen så dör det sakta men säkert ut igen.. Man säger till.. Och så är det tillbaka på "gulligull" igen. Och hoppet kommer återigen tillbaka. Klart som fan man känner sig kluven. Ska man ge det en chans? Eller ska man bara skita i det och insé att det inte var så bra som man trodde. Och gå vidare.. ??

Jag vet då fan inte. Samtidigt som jag vill skita i det så vill jag ju ändå ge det en chans. Man vet ju inte innan man har provat. Eller? Och är det så jävla smart att ge sig in i ett sånt förhållande med 15 mil emellan sig?? Där man även vet att man inte bara skulle bli flickvän, utan även "pappas" flickvän. Han har ju barn. Jag är ju en sån konstig tjej som inte ryggar undan när nån har barn. Ser inte det som ett problem. Men hur ofta har det funkat då? När det gäller mig.. ALDRIG. Så varför skulle det göra det nu, egentligen?? Suck.. om ja ändå kunde bestämma mig.. Om jag ändå kunde finna svaren på mina frågor? Men det kan jag inte. Och ingen annan kan göra det åt mig heller.
Känns som att jag har Det så nära nu..
Är det jag som är så förbannat känslig? Är det jag som är tjatig? Är det jag som har konstig syn på hur man "ska" beté sig när man har fattat intresse för nån?
Är det bara jag som vill träffa honom så mycket och så länge jag bara kan?
Höras av och prata så mycket som möjligt?
Trodde det var så för dom flesta, men jag kan ju ha fel, har ju hänt förr.

Vet inte vad jag vill? Vet inte vad jag ska göra? Vet inte hur det ska gå till?

Hoppas det blir en träff imorn så man kan få lätta sitt hjärta lite. Och förklara hur det ligger till för min del. Och kanske få lite förklaringar varför han gör som han gör? Och om det bara är jag som känner så eller om faktiskt han gör det med, men inte vågar visa eller nåt?
TÄNKER inte låta HONOM dra ner mig i träsket igen..
No way!!!!!!!!!!!!

Fan asså... tycker jag har nog med bekymer.. varför ska ja dra på mig fler för?
"Ne men det är ju valfritt.. Skit i honom bara" Mhh.. eller hur... Hur lätt är det då? Nje... inte sååå easy faktiskt!

Aja... har alla fall varit med Thoran idag.. Det var nice.. Vet inte när vi hade en sån dag/kväll ihop senast? Om vi nånsin haft det =P
Conny kom med.. så vi drack kaffe hos mig och pratade om snaskiga saker.. *haha*
Mycket man fick reda på.. *hmm*
De va skoj =)

Pratade även en stund med littlesister Hanna idag med. Skulle behöva ha en heldag vi två med.. Men ja.. Det får ta och fixas nån dag!
Känns som det är fler man skulle vilja ta tag i och fråga både ett och annat.. Reda ut saker och ting. Men... Var sak har sin tid är det nån som har sagt!

Nehe... nu kanske det är dax att sova lite.. fick ju inte mer än 3½ timmes sömn efter nattens arbete..

Släng gärna in en kommentar om du har nåt att tillägga eller nåt att tala om för mig.
Kan faktiskt ta kritik med... Sitter inte och gråter KROKODILTÅRAR för det inte =P

Ha de.....